Alfreds allra
första kortfilmsfestival 20 januari
Hur
Alfred gick från ett roligt namn till filmfestival:
Jag hade just slutat skolan och befann mig "mellan två
jobb", precis som alla andra jag kände. Jag hade hört
ryktesvägen att några jag kände fått nån
slags anställning av kommunen för att göra någon
form av kulturellt projekt. Wow, tänkte jag, låter
som ett drömjobb. Några dagar senare gick jag på
stan och naturligtvis möter jag gänget där på
gatan. Vi står och pratar en stund och de berättar
om jobbet och om hur de hade fria händer att själva
komma på vilken typ av projekt det skulle vara. Någon
sa att dom faktiskt hade funderat på att göra en filmfestival,
något som fick oss alla att nicka uppmuntrande. Vi tillhörde
alla videogenerationen så film var något som låg
oss alla varmt om hjärtat. Jag ville veta mer, idén
om en filmfestival i Sölvesborg lät för intressant
för att inte fördjupa sig i. Jag fick svaret att dom
inte kommit längre. Idén om en filmfestival var just
bara en idé.
Någon sa, att om det nu skulle bli en filmfestival, så
borde ju jag också vara inblandad.
Efter att mina blivande kollegor fjäskat in mig hos sina
närmaste chefer och jag pratat mig in via arbetsförmedlingen
och kommunen, stod jag en morgon i Globes lokaler, i vad som det
följande året skulle bli filmfestivalens kontor.
Själva arbetet gick snabbt på vissa fronter, i ultrarapid
på andra. Det skulle bli en filmfestival, den skulle hållas
på Scala Bio och filmare från hela Blekinge skulle
vara med och tävla om en cool statyett. Enkelt. Men hur gör
man?
Att priset skulle ha ett namn, precis som guldgubben i Hollywood,
var enkelt och Alfred dök upp ganska tidigt som ett potentiellt
namn. Den Store Hitchcock var ju mer än en legendarisk filmskapare;
hans namn och person var ju redan så... statyeskt. Den välbekanta
profilen från TV-serien blev också tidigt ett förslag
på hur statyetten skulle se ut. Enkel, välbekant, och
framför allt, väldigt filmisk.
Nu skulle bara allting göras och eftersom ingen av oss gjorde
anspråk på att vara mer praktisk än den andre,
så gjorde vi det enda logiska; vi tog hjälp utifrån.
Det vore lögn att påstå att Alfred var vår
festival. Visst, idéerna och själva organisationen
var vi, men allt från skapandet av logon, till tillverkningen
av statyetten osv. var det inte. Det finns många som har
en del i skapandet av Alfredfestivalen. Stå upp och buga.
Det första året hade vi (tror jag) sju bidrag, och
lika många priser. Scalabiografen var knappt halvfull. I
år, precis som i fjol, fick folk vända i dörren.
Mina damer och herrar; Alfred är här för att stanna.
Ganska strongt för ett projekt utfört mellan två
jobb...
Kulturjägarna rules!
Tack,
Martin Bagan, 2005
